Försöker hålla i hop, försöker vara stark.

Men inom mig spränger känslorna 

ögonen tåras och det känns som hela bröstkorgen ska sprängas.

Men jag är tyst och ler.

Vill inte att du ska se, vill inte du ska förstå 

hur illa jag verkligen mår. Här o nu vill jag finnas för dig

vara ett stöd och ge dig hopp om en bättre morgondag.

Här o nu vill jag ge dig det du behöver. För att jag älskar dig,

för att du är den som betyder mest för mig. Utan dig vore jag inte

och ändå står jag här nu och känner mig så tom. Vad ska jag kunna ge dig

när jag inget har, hur ska jag kunna trösta när jag mina egna tårar rinner.

Hur ska jag kunna ge hopp när allt jag känner är hopplöshet.

Jag är ingen, har inget och kan inget förändra, det enda jag kan är 

att erbjuda dig min hand och  min vänskap.